Nu har mitt lov börjat.
Hemskt egentligen att det är höstov, kan inte våren lura vintern och sen gå över i sommar som i the holy grail? Och kylan har redan börjat kännas för mycket. Fryser så fort jag går utanför dörren och jag är inte direkt bra på att hålla värmen. Skönt att man har en snäll kille som man får sno värme av två veckor till. Men jag hatar när det blir kallt. Och det är ju inte fin höst längre.. Alla löv är borta från träden och har blivit bruna. Hur trist kan livet se ut? Håller humöret uppe genom att se framåt på de små höjdpunkter som vilar lite här och där i min kalender. Jag hoppas att november går fort också. Att den är över innan jag hinner blinka. Jag hoppas det.
När sista lövet faller...